En helg i mitten av november

De där helgmorgnarna när jag tassar ner i köket innan resten av familjen har gjort detsamma, de är härliga. Jag behöver lugn och ro på morgonen och att äta frukost ensam är fantastiskt skönt. Något slags frid infann sig mitt i vårt utbyggnationskaos där köket får vara vår fredade plats.

Ute var det  lite vitt på marken och allt var fruset och vackert när jag hämtade in tidningen. Några vallmokapslar har spruckit och jag hoppas de självsår sig så vi får drabbas av olidligt mycket vallmo lite här och där i trädgården nästa sommar.

Inga fyller år idag och igår hade hon ett förmiddagskalas. Vi bjöd på pasta och köttfärssås och efter det drog Edith igång lekar, hon hade gjort i ordning godispåsar och hjälpte gästerna med glassportioner. Så fin hon är! 

Under tiden sågade Tobias pärlspont i hallen och jag kvistlackade. Perfekt. När gästerna hade åkt hem målade jag första varvet med linoljefärg på två av väggarna. Det rutiga golvet är nylagt och gör mig riktigt glad; för ett par år sedan när vi började fundera på utbyggnad var något av det första vi funderade på vilket golv vi ville ha och nu ligger det där! Magiskt! 

För några veckor sedan planerade jag och Stina in den här dagen som årets Lingonkransdag. Varje november de senaste åtta åren har vi träffats, plockat lingonris och gjort kransar att hänga i fönstren eller på dörrar till vintern. Igår var den dagen. 

Jag bakade året första saffranslängd! Galet gott. 

lördag-16.jpg

Idag har vi firat Inga som fyller sju år, vi har sagt hurra för Tobias eftersom det är farsdag och vi har varit i kyrkan och det var så fint idag. Bland annat för att dagens gudstjänst innehöll "Stafettpinnen"; en programpunkt som inbjuder någon att berätta om något i deras liv och idag var denna någon en pappa som pratade om att vara just det. Och han stod där framme, grät och skrattade, pratade om föräldraskap, om hur viktigt det är att det finns goda förebilder och hur viktigt det är att kunna stå upp och säga nej till det som har passerat gränsen för vad som är rätt. Jag tänkte att jag älskar kyrkan för att den rymmer också dessa berättelser. I vilken annan kontext finns de och får de ta plats? Jag vet faktiskt inte. Jag tror att många människor suktar efter riktiga berättelser av riktiga människor och det här var ett tillfälle för en proppfull kyrka att få ta del av det. 

Efter kyrkan kom Tobias bror och fru hit på middag. En fin dag blev det.